Norrköpings goklubb
[Från http://66.7.204.124/~intellit/norrkopingsgoklubb/?page=om-klubben]
Historien om Norrköpings goklubb börjar år 2003 i Naturhumanistiska gymnasiet i Norrköping där Kanin och Läder började spela go som en liten hobby dem emellan. Kompisarna Söder och Keski och universitetsstudenten Nasnad drogs snart också med, och ett halvår senare hade Norrköpings goklubb grundats. Klubben registrerade sig hos Sverok och använde bidraget till att köpa in klubbens första 3 bräden.
Att hitta en spellokal var dock ett bekymmer, och till en början satt de i Campus Norrköpings öppna korridorer. Där träffade de av en slump en dag Fobb och Manmachine som satt och pluggade, och efter en introduktion så började även de närvara. Klubben blomstrade under ett år, och alla medlemmar utvecklades snabbt. Kanin hann bli 1 dan, Läder några kyu, och de andra inte långt därefter.
Så småningom tröttnade de på Campus, då det inte fanns något att äta. Sökandet efter en ny lokal inleddes. Varför inte ett café? Sagt och gjort så flyttade klubben till Café Broadway, ett mysigt café på Bråddgatan som vänligt tillåtit klubben att vara där på lördagarna. Här träffade de Shuusaku, en guldfisk som blev klubbens maskot.
Cafét hade en jukebox, där en av låtarna var ”My name is Luca”. Denna låt blev utvald till klubblåten.
Norrköpings goklubbs logo. Lägg märke till guldfisken Shuusaku.
Efter 2 år var fortfarande medlemsantalet detsamma. Den ende aspiranten Henric (vän till Keski) som intresserade sig för spelet tappade tyvärr intresset, och klubben var tillbaks på ruta ett.
Endast några månader efter Henrics avgång fick Kanin ett mejl från tre unga pojkar (Kenny, Henning & Mazarin) som sett alldeles för mycket på Hikaru no go, där det stod att de gärna ville börja. Kanin blev glad men överraskad, han hade ju inte gjort någon större reklam för sin klubb, men pojkarna hade tydligen hittat till klubben via en gammal hemsida på nätet.
Så började en ny era, där medlemsantalet var stort. ”My name is Luca” hördes jämt och ständigt, och goklubben blev en trevlig tillställning.
Eftersom Kenny och Henning jämt låg i luven på varann kallades dem för "Kenny och Spenny", efter en TV-serie. Albin var snabb med att döpa sig till Mazarin, men efter överdriven bullkonsumtion fick han bli kallad Bullen istället.
Men så började klubbens fall. Shuusaku försvann. En dag var han bara borta. Jukeboxen gick sönder. Ingen mer Luca. Keski, Läder, Söder, Nasnad och Albin slutade komma. Det var även under den här perioden det kom in nya spelare, men som dessvärre hade mindre intresse för Go.
Kvar var Kenny, Henning, Kanin, Manmachine och Fobb. De fortsatte komma, och det var de 5 i några månader, men så flyttade Kanin, Fobb började studera koncentrerat, och Manmachine drog till Japan. Han skulle komma hem igen, men eftersom ingen av de ursprungliga medlemmarna skulle vara kvar, skulle det heller inte vara någon mening för honom att komma.
Det såg mörkt ut... Endast Kenny och Henning var kvar...
Desperat började de göra reklam för klubben, främst genom skapandet av en ny hemsida och distribution av flyers, men de lyckades även få med reklam för klubben i tidskriften Shonen Jump! (Nr. 09/06)
1 månad gick...
Lyssna till klubblåten "My name is Luca" med Susanne Vega.
En dag fick Henning ett mejl. Mejlet var skickat från Sven Eriksson, som hade hittat klubben via svenska goförbundet. Äntligen hade reklamen hade gjort resultat! För att hälsa Sven välkommen på bästa sätt, samlade Kenny och Henning ihop alla forntida medlemmar till en stor återförening. Kanin, Keski, Söder, Manmachine, Woody, Aali, Sven, Kenny och Henning kom till återföreningen. Så många hade vi aldrig varit! Keski och Söder samt deras vän Aali meddelade att de kunde komma i fortsättningen, så äntligen började de regelbundna lördagsträffarna igen. Även kompisar till Kenny och Henning (Woody och Jakob) tog upp det regelbundna gospelandet.
Sedan dess har klubben utvecklats positivt, och trots att Söder och Sven flyttat har ett antal nya medlemmar anslutit sig. 2008 hade medlemsantalet ökat så pass att klubben var tvungen att för första gången sedan klubbstarten inhandla ett nytt bräde. Under denna period hade vi dock lite problem med vår spellokal. Broadway bytte ägare och under en period var öppettiderna mycket få. Vi letade därför runt i Norrköping efter ett nytt café, och även fast "Peters café" var nära att röstas igenom som ny spellokal var det inget ställe som i slutändan kunde slå hederliga Broadway. Café Broadway i våra hjärtan! Många nya medlemmar har anslutit sig under denna generation, bl.a. Miao, en 2k-spelare som bodde här i Norrköping! Go växer uppenbarligen stadigt i Sverige, en utveckling som vi är mycket glada över!